Rörelser
Nu sparkas det mer och mer. Precis hur häftigt som helst! Det känns såklart inte som riktiga karate-kickar ännu, men små mysiga pickningar. Jag hittade ett filmklipp på hur det ser ut i vecka 18, där det syns extra tydligt vad det är man känner ända från utsidan. Kolla vilken liten sprattel-kuse!
Våran är minst lika livlig, kommer nog bli en riktig guttaperka det här ;)
Nästa vecka har vi äntligen ul igen och då ska vi filma på skärmen!
Knock Knock... who's there?
På mormor Gunillas födelsedag, igår den 24 augusti,
sparkade bebisen för första gången så pappa Alex kände det utanpå magen min :)
Stort!
En dag i Juni
Vi firade den glada nyheten med pizza och mys i parken
16+3
Vecka 16
Din bebis
Din bebis är nu ungefär 80 gram och 11-14 cm stor! Det är inte bara fostret som växer, utan också livmodern och moderkakan blir större för att kunna försörja utrymme och näring till ditt växande barn.
Bebisen kan nu gripa med händerna, sparka och tillochmed göra kullerbyttor! Huvudet är nu upprätt och i ansiktet utvecklas muskler som gör att den redan kan grimasera, som att till exempel kisa, rynka pannan och öppna munnen. Skelettet har nu tillräckligt med kalcium för att kunna synas på en röntgenbild. Naglarna är väl utvecklade och benen är längre än armarna.
Då fostret rör sig allt mer och allt livligare så kan du möjligen börja känna dess rörelser i magen. En del kvinnor säger att det känns som gaser eller att magen kurrar. Om du inte känner bebisens rörelser ännu så ska du inte oroa dig, eftersom det kan dröja ända till vecka 20 innan du känner något.
Du
Du kan känna att hjärtat slår hårdare än vanligt. Det beror på att du nu har 20-25% mer blod än vad du har normalt.
För bara sex veckor sedan vägde din livmoder ungefär 140 gram. Nu väger den 250 gram, nästan en fördubbling! Fostervattnet som omger fostret väger ungefär 200 gram.
Mjölkkörtlarna börjar producera mjölk omkring denna veckan och detta kan orsaka spänning och ömhet i brösten. Blodkärlen blir mer synliga under huden på grund av den ökade blodgenomströmmningen.
(http://www.blimamma.se/gravid-vecka-16.html)Jag
Jo jag känner att hjärtat slår hårdare, men inte hela tiden utan snarare vid ansträngning. Det har dock varit så ett par veckor tycker jag, nästan som lite stress-hjärtklappning eller ångest-bultande hjärta... men alltså helt normalt. Brösten är bara lite ömma, till och från, men blodkärl syns som aldrig synts förut. Magen har verkligen börjat växa nu och äntligen kände jag den första rörelsen!
Men hej lilla vän!
Jag kände bebisen! Jag kände det verkligen! =,) Helt plötsligt när jag halvlåg med datorn i sängen och jobbade på en Excelpryl så daskade det till i bebismagen som av en liten fiskfena. Väldigt tydlig, distinkt känsla som jag aldrig känt förut. Mera mera :) ♥
Ivrig blivande mamma
Idag är jag i vecka 16+1 och jag tycker att det har stannat av lite med "jäsandet". Magen växte plötsligt och snabbt mellan veckorna 12-15 och det var såklart roligt att äntligen börja se graviditeten med blotta ögat :) Jag känner ju ingenting från vårt lilla liv där inne ännu, viket jag längtar ihjäl mig efter att få göra. Just nu känns det nästan som att magen blivit mindre igen, men jag antar att det bara är jag som börjat vänja mig vid den lilla kulan och är för otålig på framsteg... Ibland på kvällarna får jag för mig att det bara varit en dröm och att jag bara inbillat mig nåt. Det känns så overkligt att jag har en bebis i magen att jag inte kan tro på det, speciellt inte när jag inte känner något... Jag är överlycklig, missförstå mig rätt, men det är bara en så overklig känsla att man behöver bevis på att det är på riktigt. Som tur är ska vi på ultraljud snart, i vecka 18+0, alltså om knappt två veckor! Då ska vi filma ultraljudsskärmen så att man kan kolla på det sen, när man behöver inse att det verkligen är på riktigt. Eller bara för att man helt enkelt inte kan få nog av att se vårt lilla mirakel :) Jag bör iaf ha börjat känna lite rörelser då, runt vecka 20 som senast! Längtar ihjäl oss efter dig bebis ♥
ÄntligenÄntligenÄntligen!
Imorgon träffar jag min äldsta bästis Emma för att äntligen berätta för henne att jag ska bli mamma. Vi har inte hunnit träffas på flera månader; hon bor i Söderhamn och har haft fullt upp med husrenovering, själv har jag jobbat massor här i Gävle. Det känns jättekonstigt att hon är en av de sista av mina närmsta att få veta, men jag hade samtidigt inte velat ta det över telefonen.
Det var dock väldigt nära att sanningen kom ut på så vis när Emma ringde mig för flera veckor sedan och frågade rakt ut om jag är med barn. Hon hade anat det efter att ha läst ett blogginlägg i min icke-hemliga blogg, där jag trodde jag hade varit diskret och hintat om en överraskning som jag skulle avslöja om några veckor :) Jag var tvungen att blå-neka till min kära vän där och då, det hade varit tråkigt att inte få berätta det öga mot öga. Dessutom var det för tidigt att berätta för nån annan än familjen, jag var nog bara i vecka 8 då har jag för mig.
Men nu! Nu är jag i vecka 15 (!) och ska dessutom till hemorten Söderhamn imorgon. Då har jag och Emma stämt fika-träff på kvällen och jag ska ä n t l i g e n få berätta min lycka och ursäkta att jag var tvungen att ljuga förut... Det är ju liksom Emma, som varit min bästis sedan dag ett på dagis, som jag gått i samma klass som ända till studenten, som jag varit på Michael Jackson-konsert med, haft otaliga klubbar tillsammans med (både en Michael Jackson-sådan och en Barnens detektivbyrå) och framför allt delat så otroligt mycket minnen och skratt med.
Det är en big deal och hon betyder väldigt mycket för mig, Emma.
.
Äntligen blir det denna vecka dessutom HELT officiellt, då Alexander har fått möjligheten att berätta för de sista av hans vänner. Eftersom dom bor i Stockholm har det varit lite svårt att träffa alla förrän nu.
Jag, Emma och några till Söderhamnare startade för några år sedan en härlig tradition: Köttfesten. Det är en grillfest som varje sommar hålls på Östra berget i Söderhamn, och den har vuxit sig större och större för varje år. Förra året deltog Alex vänner från Stockholm och dom kommer även iår igen, plus några till. Underbart! Alexander har jobbat i Stockholm i två veckor och kommer på fredag tillsammans med alla "jökar" just för Köttfestens skull.
Äntligen är det alltså också dags att kötta, som vi kallar det :-)
.
Ska vi avsluta med en liten bild på min lilla bebismage? Tyvärr tycker jag den växer alldeles för sakta, och jag känner heller ingenting från bebben där inne som ju faktiskt är 10 cm från huvud till stjärt nu. Men jag vet att h♥n finns där inne och jag vet att öronen är tillräckligt välutvecklade för att höra mina hjärtslag, min röst, pappas trygga röst och musiken vi spelar för magen varje kväll.
.
Vecka 15+0
...nej förresten, jag avslutar med låten jag oftast spelar för bebbe; mitt och Alex favoritband som gjort en egen underbart version av den gamla isländska vaggvisan "Bíum bíum bambaló";
Godnatt ♥
