denhemligabebisen

Hej, Juni min älskade dotter!

I övermorgon blir du 7 veckor gammal. Kan du tänka dig vad tiden går snabbt? Det känns på två sätt, det. Å ena sidan känns det som om det var nyss som du ploppade ur mamma och skrek ut till världen om din ankomst, å andra sidan känns det som om det var jättelänge sen och du alltid har funnits hos oss. Det är ju så självklart att du ska finnas här, vid vår sida, att få höra dig gny och skruva på dig, smacka med munnen när det dags för krubb.
De här 7 veckorna har varit det allra bästa i hela mitt liv.
Och det tackar jag dig, Juni, och din mamma för.
Jag älskar er båda två.
Ni ger mitt liv mening.

Det är nästan skrämmande vad tiden går snabbt faktiskt. Jag vill inte att det ska gå för snabbt men samtidigt så längtar jag efter att se dig utvecklas, att se din personlighet träda fram och ta form. Jag älskar hur du är nu, lilla gumman, men ska jag vara ärlig så gör du inte så mycket mer än att sova, äta, sova, äta, nysa, smacka med munnen, titta med kärlek i ögonen på det självlysande spöket, sova, spy, äta, kissa och bajsa. Ta det inte fel, älskling, men jag ser fram emot när vi kan kommunicera på annat sätt än att jag tittar på dig och säger ngt fånigt och du svarar med en brakprutt som låter ändå till Söderhamn. Det är charmigt, självklart, men jag längtar till att få se vem du är. Höra dig skratta. Höra dig prata. Kunna leka och gosa med dig. Kunna göra dig glad. Att kunna busa med dig eller ge dig en present bara för att få se glädjen i dina ögon. Eller bara en sån enkel sak som att komma hem från jobbet och få se dig, jätteglad över att pappa är hemma, som det första jag möter innanför dörren.
Jag längtar, längtar. Längtar.

Jag hoppas du liknar din mamma när du växer till dig lite. Hon var (och är fortfarande) söt som sockerkaka när hon var fyra år och sportade pipilotter samtidigt som hon sjöng sånger med logisk text för moster Brolin.
På tal om moster så är hon ute och reser fortfarande och jag vet hur mycket du saknar henne, Juni. Vi saknar henne, vi oxå, men moster kommer hem snart ska du se. Då kan ni mysa och gosa och pussas och kramas hur mycket ni vill.
Jag vet att du tänker på moster men jag vill att du ska veta att hon mår bra där borta i Centralamerika. Hon upplever nog the time of her life men jag vet att hon saknar dig med, Juni, och längtar efter att få träffa dig igen.  

Idag gick jag upp kl 07:45 och pysslar med att tvätta sen dess. Upp och ner i tvättstugan.
In med smutstvätt, häng upp nytvättat. Fixa, dona, trixa.
Och jag älskar det.
Jag fullkomligt älskar att ta hand om min lilla familj.
Jag älskar att stå och hänga upp tvätten och omsorgsfullt vika dina gulliga strumpor, storlek pyttesmå, och dina "I love mom"-byssor.
Jag älskar att gå runt på Willy's och storhandla åt familjen. "Hm, nu ska vi se här...åtta gurkor till mig, banan och äpple till mamma, blöjor och tvättlappar åt Juni."
Jag älskar att gå runt med dig på min axel och känna din hud mot min, dina små sumobrottar-armar runt min hals, höra dina andetag i mitt öra.
Jag älskar att se sig ligga och mysa med mamma i sängen medan du smuttar i dig en bit mat från mammas goda mjölkbehållare.

Allt ovan ger mig en oerhört tillfredsställelse. Det ger mig lycka och kärlek.
Jag tar så gärna hand om dig, gumman. Till och med igår när du spydde rätt ner i mina pyjamasbyxor så var det nästan bara roligt (men du behöver kanske inte göra det varje kväll.)
Även om jag inte än gjort klart mina studier eller ens bor där jag vill bo så har jag funnit min plats i livet.
Och den är hos dig och mamma, Juni.


Den sanna lyckan i livet är att få se dig le, Juni. Du vet inte vad du gör med mig när du ler. Du ger mig energi för att springa ett maraton baklänges. Minst.


"Ursäkta damen men kan du kommentera de senaste händelserna i Libyen?"
Mamma och jag ville mysa men du ville leka undersökande reporter á la Janne Josefsson.


Mitt liv är med dig, lilla lady. Jag ska försöka ge dig allt.

Vissa föds för att bli sport- eller rockstjärnor. Eller stora företagsledare.
Jag föddes för att bli din pappa, Juni.
Det kan ingen ta ifrån mig.

Jag älskar dig och mamma.
Puss och Kram!
//Pappa