denhemligabebisen

Det var dock väldigt nära att sanningen kom ut på så vis när Emma ringde mig för flera veckor sedan och frågade rakt ut om jag är med barn. Hon hade anat det efter att ha läst ett blogginlägg i min icke-hemliga blogg, där jag trodde jag hade varit diskret och hintat om en överraskning som jag skulle avslöja om några veckor :) Jag var tvungen att blå-neka till min kära vän där och då, det hade varit tråkigt att inte få berätta det öga mot öga. Dessutom var det för tidigt att berätta för nån annan än familjen, jag var nog bara i vecka 8 då har jag för mig.

Men nu! Nu är jag i vecka 15 (!) och ska dessutom till hemorten Söderhamn imorgon. Då har jag och Emma stämt fika-träff på kvällen och jag ska ä n t l i g e n få berätta min lycka och ursäkta att jag var tvungen att ljuga förut... Det är ju liksom Emma, som varit min bästis sedan dag ett på dagis, som jag gått i samma klass som ända till studenten, som jag varit på Michael Jackson-konsert med, haft otaliga klubbar tillsammans med (både en Michael Jackson-sådan och en Barnens detektivbyrå) och framför allt delat så otroligt mycket minnen och skratt med.

Det är en big deal och hon betyder väldigt mycket för mig, Emma.

.

Äntligen blir det denna vecka dessutom HELT officiellt, då Alexander har fått möjligheten att berätta för de sista av hans vänner. Eftersom dom bor i Stockholm har det varit lite svårt att träffa alla förrän nu.

Jag, Emma och några till Söderhamnare startade för några år sedan en härlig tradition: Köttfesten. Det är en grillfest som varje sommar hålls på Östra berget i Söderhamn, och den har vuxit sig större och större för varje år. Förra året deltog Alex vänner från Stockholm och dom kommer även iår igen, plus några till. Underbart! Alexander har jobbat i Stockholm i två veckor och kommer på fredag tillsammans med alla "jökar" just för Köttfestens skull.

Äntligen är det alltså också dags att kötta, som vi kallar det :-)

.

Ska vi avsluta med en liten bild på min lilla bebismage? Tyvärr tycker jag den växer alldeles för sakta, och jag känner heller ingenting från bebben där inne som ju faktiskt är 10 cm från huvud till stjärt nu. Men jag vet att h♥n finns där inne och jag vet att öronen är tillräckligt välutvecklade för att höra mina hjärtslag, min röst, pappas trygga röst och musiken vi spelar för magen varje kväll.

.

...nej förresten, jag avslutar med låten jag oftast spelar för bebbe; mitt och Alex favoritband som gjort en egen underbart version av den gamla isländska vaggvisan "Bíum bíum bambaló";

Godnatt ♥