Vecka 21
Lite mer än halvtid nu!
Till dig
Hej, Bebbe!
Eftersom vi inte vet om du är en pojk eller flicka, en charmig liten **** eller söt flickig ****, så kallar jag och mamma dig för bara "bebben" än så länge.
Jag hoppas att du mår bra där inne i mammas mage. Du är så liten fortfarande men du verkar leva rövare ändå, vi känner tydligt hur du sparkar mamma innefrån. Hon känner det mer än jag så klart men när jag lägger min hand på hennes putiga mage och du visar att du finns där inne så älskar jag varje stund av det. Jag undrar om du kommer att få din mammas heta temprament eller min enorma tjurskallighet. Tiden får visa det.
Det har inte alltid varit så lätt för mig att känna dina karatesparkar men det blir tydligare för var dag som går. Det är en avsevärd skillnad bara på en vecka. Snart kommer du väl ha ett sånt party i mammas mage så hon inte kommer kunna sova om nätterna. Stackars henne, du får ta det lite lugnt. Jag ska försöka vara ett bra stöd. Men det vet jag är en uppgift jag inte alltid klarar av tyvärr.
Men jag älskar henne. Det vill jag att du ska veta, lilla bebbe. Jag älskar din mamma.
Jag älskar henne och jag älskar dig.
När jag träffade din mamma för första gången, för snart två år sen, och vi blev tillsammans så var det som att för en gångs skull så fick mitt liv en mening. Det var som att jag hade vandrat planlöst genom livet för att till sist komma fram till henne. Hela tiden har jag varit på väg mot henne, även fast jag inte har vetat det själv.
När hon kom in i mitt liv så började mitt hjärta äntligen att slå ordentligt efter att ha gått på halvfart i 29 år och i henne så fann jag på sätt och vis mig själv.
Jag kom hem. Jag fann hem.
Och nu har vi skapat dig. Du är ett mirakel.
Än så länge så ser jag bara skepnaden av dig på ultraljudsbilderna. En pytteliten människa med stort huvud som suger på tummen, rör på munnen och sträcker på benen. De svartvita ultraljudsbilderna visar dig, så tydligt det går, och jag ser som sagt bara skepnaden av dig.
Och du är det absolut vackraste jag någonsin sett.
Väx dig stark där inne så tar vi hand om dig när du kommer till oss. Du är efterlängtad.
Du kommer att bli överröst med kärlek och aldrig känna dig ensam. Du kommer alltid att få värme och trygghet från oss.
Det finns inget annat som är viktigare för mig än dig och din mamma.
Vår familj.
Vi längtar efter dig.
Jag kommer alltid ställa upp för dig och finnas där på samma sätt som min pappa inte gjorde för mig
När du är ledsen, när du är glad. När du är rädd och frusen. Då finns jag där. Det lovar jag dig.
Jag finns alltid där.
Det är söndag idag. Mamma är på jobbet och jag är hemma och försöker plugga (det går så där, kan jag säga). Jag tänker på henne och på dig, hur du finns där inne, hur du har förändrat hela mitt liv, hur mycket du och hon betyder för mig.
Det här är ett brev till dig, lilla bebbe.
Du är 20 veckor gammal och växer inne i mammas mage. Vi finns här ute och väntar på dig, mamma och jag.
Du är vårt barn och vi älskar dig.
Kram
// Pappa
Eftersom vi inte vet om du är en pojk eller flicka, en charmig liten **** eller söt flickig ****, så kallar jag och mamma dig för bara "bebben" än så länge.
Jag hoppas att du mår bra där inne i mammas mage. Du är så liten fortfarande men du verkar leva rövare ändå, vi känner tydligt hur du sparkar mamma innefrån. Hon känner det mer än jag så klart men när jag lägger min hand på hennes putiga mage och du visar att du finns där inne så älskar jag varje stund av det. Jag undrar om du kommer att få din mammas heta temprament eller min enorma tjurskallighet. Tiden får visa det.
Det har inte alltid varit så lätt för mig att känna dina karatesparkar men det blir tydligare för var dag som går. Det är en avsevärd skillnad bara på en vecka. Snart kommer du väl ha ett sånt party i mammas mage så hon inte kommer kunna sova om nätterna. Stackars henne, du får ta det lite lugnt. Jag ska försöka vara ett bra stöd. Men det vet jag är en uppgift jag inte alltid klarar av tyvärr.
Men jag älskar henne. Det vill jag att du ska veta, lilla bebbe. Jag älskar din mamma.
Jag älskar henne och jag älskar dig.
När jag träffade din mamma för första gången, för snart två år sen, och vi blev tillsammans så var det som att för en gångs skull så fick mitt liv en mening. Det var som att jag hade vandrat planlöst genom livet för att till sist komma fram till henne. Hela tiden har jag varit på väg mot henne, även fast jag inte har vetat det själv.
När hon kom in i mitt liv så började mitt hjärta äntligen att slå ordentligt efter att ha gått på halvfart i 29 år och i henne så fann jag på sätt och vis mig själv.
Jag kom hem. Jag fann hem.
Och nu har vi skapat dig. Du är ett mirakel.
Än så länge så ser jag bara skepnaden av dig på ultraljudsbilderna. En pytteliten människa med stort huvud som suger på tummen, rör på munnen och sträcker på benen. De svartvita ultraljudsbilderna visar dig, så tydligt det går, och jag ser som sagt bara skepnaden av dig.
Och du är det absolut vackraste jag någonsin sett.
Väx dig stark där inne så tar vi hand om dig när du kommer till oss. Du är efterlängtad.
Du kommer att bli överröst med kärlek och aldrig känna dig ensam. Du kommer alltid att få värme och trygghet från oss.
Det finns inget annat som är viktigare för mig än dig och din mamma.
Vår familj.
Vi längtar efter dig.
Jag kommer alltid ställa upp för dig och finnas där på samma sätt som min pappa inte gjorde för mig
När du är ledsen, när du är glad. När du är rädd och frusen. Då finns jag där. Det lovar jag dig.
Jag finns alltid där.
Det är söndag idag. Mamma är på jobbet och jag är hemma och försöker plugga (det går så där, kan jag säga). Jag tänker på henne och på dig, hur du finns där inne, hur du har förändrat hela mitt liv, hur mycket du och hon betyder för mig.
Det här är ett brev till dig, lilla bebbe.
Du är 20 veckor gammal och växer inne i mammas mage. Vi finns här ute och väntar på dig, mamma och jag.
Du är vårt barn och vi älskar dig.
Kram
// Pappa
Låt oss presentera.. vår bebis!!!
Äntligen fick vi se dig där inne, älskade lilla unge =,)
