Vecka 36!
KABOFF! Insåg när jag tittade på dessa nytagna bilder att jag liksom har en bulle i ugnen.
Haha, nejdå, det har jag insett tidigare. Men däremot insåg jag att det faktiskt syns nu. Jag är en höggravid kvinna, ingen tvekan om saken. Låter kanske konstigt men man vänjer ju sig med att växa succesivt och tänker inte på det som innan man var gravid och drömde om att en vacker dag få gå runt och se ut på det här viset :) När jag ser bilder från platt-mage-tiden känner jag inte ens igen mig själv och tycker snarare det ser lite konstigt ut att vara utan mage! Antar att jag kommer sakna denna mysiga kula om en månad, men då är bebben ju ute hos oss vilket är huvudsaken ♥ Oj som vi längtar efter dig nu lillefot.
Lilla buset där inne
Hej, vårt fina underbara barn!
Jag tänkte skriva några rader till dig och säga att vi tänker på dig varje dag, varje minut, varje sekund som går.
Det är vinter ute nu, säkert -10 grader skulle jag gissa på. Idag är det den 8 december 2010 och du är 32+0 veckor gammal. Igår var vi och tittade till dig på sjukhuset. Du kanske märkte det eftersom du inte ville ligga still när den trevliga damen i vit rock skulle återskapa dig på tv-skärmen med ultraljud.
Till och med hon tyckte att du var en busig liten rackare. Jag undrar vad du ska bli för en person...
Du tittade rätt in i "kameran" vid ett tillfälle. Jag hade aldrig sett något vackrare i hela mitt liv. Både jag och mamma vet att du tittade ut på oss och såg hur mycket vi redan nu älskar dig. Du är vårt lilla mirakel.
Allt såg bra ut med dig i alla fall. Du väger nu 1900 gram och hade normallängd. Det är så skönt att få höra att du mår bra där inne, lilla vän. Sedan i somras, när vi fick reda på att du fanns, så har jag varit med vid några situationer där andra har sagt åt mig att önska mig något. Till exempel om man tappar en ögonfrans så ska man blåsa iväg den samtidigt som man önskar sig något...ja, du lär fatta när du blir äldre. Hur som helst, jag har som sagt hamnat i några sådana situationer under de 7 månader som gått, att folk har sagt: "Nu får du önska dig något!"
Varje gång har jag önskat att du mår bra, att du utvecklas som du ska och att du föds frisk och fin.
Självfallet vill jag inte heller att det ska hända något med mamma din under förlossningen. Jag har börjat tänka en hel del på det, hur det kommer att kännas när stunden är kommen. Mitt hjärta slår ett dubbelslag varje gång jag tänker på dagen när det är dags. När du bestämmer dig för att komma ut i världen och in i vår öppna famn.
Jag är inte nervös för hur jag kommer att reagera. Jag känner mig så pass väl att jag kan hantera stressade situationer och fokusera på uppgiften. Det jag tänker på är tre saker:
1) Hur det kommer att kännas för din mamma - även om jag vet att det är oundvikligt och att Sofie är förberedd på smärtan så kan jag knappast säga att jag ser fram emot att se henne lida. Men jag vet att hon kommer att klara sig. Jag tror på henne och ska göra allt jag kan för att underlätta och stötta henne.
2) Hur det måste kännas för dig. Att lämna det varma vattnet, trängas ned i en trång passage och komma ut i en kall värld. Du måste vara livrädd. Men det kommer att gå bra, älskling. Vi finns här ute och du kommer att inse att det inte är så kallt här ute i världen. För du ska veta...
3)...hur mycket jag längtar efter att få hålla dig i min famn, viska "jag älskar dig" i ditt öra, känna din nakna hud mot min, känna dina små andetag mot mitt bröst, din lilla hand greppa om mitt finger.
Jag kommer alltid att finnas där för dig att greppa fast vid när du behöver stöd. Både bokstavligt, när du är liten, men även bildligt när du blir äldre. Jag ska inte göra som vissa föräldrar kan göra. Försumma sina barn och sedan vakna en regnig dag och inse att de inte ens känner sitt barn och barnet inte känner dem.
Det kommer aldrig att hända. Det behöver du inte oroa dig för.
Jag är redan nu intresserad av vad du gör där inne, vad du är för person, vad du pysslar med på dagarna. Du har hicka ibland...har du party då och då, eller?
Nu över till lite annat.
Igår välte din mamma ner min hårdbrödmacka som jag med stor omsorg hade brett smör på och kletat ner kaviar på. Ack va jag såg fram emot att få äta den. Det anmärkningsvärda med detta är att din söta mamma välte ner min fina smörgås...med magen! Haha, hon skulle ta ner något från de övre hyllorna och kände inte hur magen välte ner mackan. Hon blev lika förvånad som jag, haha!
Vi har hämtat ut din barnvagn som du ska få ligga och sussa och mysa i. Den var riktigt fin, oerhört behändig och nästan lite cool. Jag och mamma din tackar lomme och tjomme (mormor och morfar) så mycket för det. Vi är evigt tacksamma för det bidraget!
Nu måste jag sluta, älskling! Ska springa iväg och vara barnvakt åt en framtida kompis till dig. Han heter Elliot men jag kallar honom för Lasse. Han är coolheten personifierad och du lär verkligen tycka om honom. Det gör verkligen jag och din mamma.
Ta hand om dig där inne så syns vi om lite mer än en månad!
Vi längtar.
Vi älskar dig.
Puss och kram
Din pappa
Jag tänkte skriva några rader till dig och säga att vi tänker på dig varje dag, varje minut, varje sekund som går.
Det är vinter ute nu, säkert -10 grader skulle jag gissa på. Idag är det den 8 december 2010 och du är 32+0 veckor gammal. Igår var vi och tittade till dig på sjukhuset. Du kanske märkte det eftersom du inte ville ligga still när den trevliga damen i vit rock skulle återskapa dig på tv-skärmen med ultraljud.
Till och med hon tyckte att du var en busig liten rackare. Jag undrar vad du ska bli för en person...
Du tittade rätt in i "kameran" vid ett tillfälle. Jag hade aldrig sett något vackrare i hela mitt liv. Både jag och mamma vet att du tittade ut på oss och såg hur mycket vi redan nu älskar dig. Du är vårt lilla mirakel.
Allt såg bra ut med dig i alla fall. Du väger nu 1900 gram och hade normallängd. Det är så skönt att få höra att du mår bra där inne, lilla vän. Sedan i somras, när vi fick reda på att du fanns, så har jag varit med vid några situationer där andra har sagt åt mig att önska mig något. Till exempel om man tappar en ögonfrans så ska man blåsa iväg den samtidigt som man önskar sig något...ja, du lär fatta när du blir äldre. Hur som helst, jag har som sagt hamnat i några sådana situationer under de 7 månader som gått, att folk har sagt: "Nu får du önska dig något!"
Varje gång har jag önskat att du mår bra, att du utvecklas som du ska och att du föds frisk och fin.
Självfallet vill jag inte heller att det ska hända något med mamma din under förlossningen. Jag har börjat tänka en hel del på det, hur det kommer att kännas när stunden är kommen. Mitt hjärta slår ett dubbelslag varje gång jag tänker på dagen när det är dags. När du bestämmer dig för att komma ut i världen och in i vår öppna famn.
Jag är inte nervös för hur jag kommer att reagera. Jag känner mig så pass väl att jag kan hantera stressade situationer och fokusera på uppgiften. Det jag tänker på är tre saker:
1) Hur det kommer att kännas för din mamma - även om jag vet att det är oundvikligt och att Sofie är förberedd på smärtan så kan jag knappast säga att jag ser fram emot att se henne lida. Men jag vet att hon kommer att klara sig. Jag tror på henne och ska göra allt jag kan för att underlätta och stötta henne.
2) Hur det måste kännas för dig. Att lämna det varma vattnet, trängas ned i en trång passage och komma ut i en kall värld. Du måste vara livrädd. Men det kommer att gå bra, älskling. Vi finns här ute och du kommer att inse att det inte är så kallt här ute i världen. För du ska veta...
3)...hur mycket jag längtar efter att få hålla dig i min famn, viska "jag älskar dig" i ditt öra, känna din nakna hud mot min, känna dina små andetag mot mitt bröst, din lilla hand greppa om mitt finger.
Jag kommer alltid att finnas där för dig att greppa fast vid när du behöver stöd. Både bokstavligt, när du är liten, men även bildligt när du blir äldre. Jag ska inte göra som vissa föräldrar kan göra. Försumma sina barn och sedan vakna en regnig dag och inse att de inte ens känner sitt barn och barnet inte känner dem.
Det kommer aldrig att hända. Det behöver du inte oroa dig för.
Jag är redan nu intresserad av vad du gör där inne, vad du är för person, vad du pysslar med på dagarna. Du har hicka ibland...har du party då och då, eller?
Nu över till lite annat.
Igår välte din mamma ner min hårdbrödmacka som jag med stor omsorg hade brett smör på och kletat ner kaviar på. Ack va jag såg fram emot att få äta den. Det anmärkningsvärda med detta är att din söta mamma välte ner min fina smörgås...med magen! Haha, hon skulle ta ner något från de övre hyllorna och kände inte hur magen välte ner mackan. Hon blev lika förvånad som jag, haha!
Vi har hämtat ut din barnvagn som du ska få ligga och sussa och mysa i. Den var riktigt fin, oerhört behändig och nästan lite cool. Jag och mamma din tackar lomme och tjomme (mormor och morfar) så mycket för det. Vi är evigt tacksamma för det bidraget!
Nu måste jag sluta, älskling! Ska springa iväg och vara barnvakt åt en framtida kompis till dig. Han heter Elliot men jag kallar honom för Lasse. Han är coolheten personifierad och du lär verkligen tycka om honom. Det gör verkligen jag och din mamma.
Ta hand om dig där inne så syns vi om lite mer än en månad!
Vi längtar.
Vi älskar dig.
Puss och kram
Din pappa
